Vi bör vara uppmärksamma på den hyllade Petronius, som sade att ”Du kan gifta dig eller vara singel, men du kommer ångra dig hur som helst”. Det spelar ingen roll vad du gör, för du kommer alltid misslyckas. Eller kanske letar vi alltid efter vad vi inte har? Saken är den att singellivet är en verklighet för många.
Men hur vi verkligen är tenderar att uttryckas genom vårt sociala beteende. Även om vi är utmärkta skådespelare så kan våra relationer med andra beskriva oss precis som vi är för någon som vet hur man tolkar tecknen.
Varför man väljer att vara singel
I den sociala värld vi lever i väljer fler och fler personer att vara singlar. Trots det är det inte alltid ett val. Istället är det en verklighet, för de har inte lyckats träffa någon att bilda ett par med. Det finns även andra personer som är likgiltiga inför detta. Vi kan fortsätta i en oändlighet om alla motivationer som finns när det kommer till att ha en partner eller inte, trots att det för några år sedan var otänkbart.
Saken är den att vi genom våra liv träffar massor av olika människor. Men varje dag blir valet att vara singel mer acceptabelt rent socialt. Åtminstone ses man inte som utstött om man inte hittar en partner, vilket var fallet tidigare.
Det är därför psykologen och sociologen Arturo Torres har gett sig i kast med den svåra uppgiften att ta fram en lista över olika typer av singlar.
Denna klassificering är inofficiell men intressant att titta på. Vem vet, kanske hittar du en reflektion av din egna sociala verklighet.
Det självständiga singellivet
Torres börjar med att tala om självständiga singlar. Dessa personer värderar sina liv utan kedjorna de anser att de skulle drabbas av om de hade en partner. För dem är tid och utrymme alltför värdefullt. Därför flyr de från intensivt engagemang, eftersom de ser det som en begränsande faktor.
Det självförsörjande singellivet
Denna grupp inkluderar personerna som inte ens kan föreställa sig att vara i en relation. De är helt självförsörjande och behöver en hög nivå av isolering. Deras naturliga tillstånd är ensamhet, men inte på ett negativt sätt. De har helt enkelt inget intresse av att dela sin värld med andra.
Den isolerade singeln
I detta fall refererar Torres till personer som, trots att de är självständiga och självförsörjande, skulle föredra att ha en partner. Därför känner de sig inte isolerade, men önskar att de kunde dela och överge sin ensamma livsstil. Ofta sker detta eftersom de är ovana vid att vara sociala eller på grund av deras dåliga förmåga att lära sig nya vanor.
”Tigern är den som går i kringlor på golvet på grund av sin ensamhet. Han går inte bakåt och ej heller framåt.”
-Ramón López Velarde-
Singelliv med låg självkänsla
I denna grupp beskriver psykologen personer som längtar efter en relation, men som är inkapabla att leta efter en. Kanske på grund av deras låga självkänsla, sina seder eller sin brist på sociala färdigheter ser de sig inte som förmögna att vara attraktiva.
Dessa personer kan dock jobba mot att förändra sin mentalitet och sina tankar eftersom de känner sig olyckliga och eländiga. De finner sig själva i en situation som de inte vill vara i, men som de fördömer sig själva till.
Existentiella singlar
En femte grupp inkluderar de existentiella singlarna. De karaktäriseras av sin pessimism, vilket är varför de inte tror på relationer. Dessa personer tenderar att ha en kall och opartisk syn på världen. Därför kopplar de faktiskt bort sig själva från intima känslor.
Det ideologiska singellivet
Torres etablerar ytterligare en grupp som han kallar för ideologiska singlar. De är väldigt sällsynta och är personer som etablerar sina egna röda linjer för att lära känna andra. Därför tenderar de att systematiskt avfärda de flesta av de tillgängliga kandidaterna. De kan anses vara väldigt krävande, och vid extrema nivåer kan det låta till situationer med ångest och stor press.
Det övergående singellivet
I denna sektion finner vi singlar som söker ett förhållande. De är tydliga med det faktum att de vill vara med någon på kort och medellång sikt. Därför analyserar de sina möjligheter och försöker finna kandidater. Därför befinner de sig i ett tillstånd av övergång: de har avslutat ett förhållande och kommer förmodligen påbörja ett nytt snart.
Singelliv av erfarenhet
Avslutningsvis talar Arturo Torres om singelliv av erfarenhet. Dessa är personer som flyr från att vara i relationer för att tidigare romantiska upplevelser varit negativa. Därför tar de flesta av dem fram ett tal där de kan klämma in alla sina minnen och där anledningarna för deras situation reflekteras.
Traumatiska minnen skapar en typ av nästan irrationell bortstötning av tanken att bli ett par. Detta kan faktiskt sluta med att man producerar en filofobi (fobin för romantiska relationer).
”Ungkarlar är män som har gift sig med sig själva. Och i de flesta fall är vi ett giftermål som går förfärligt.”
-Miguel Mihura-
Vi lever i en värld där vi tenderar att sätta en etikett på allt i syfte att förstå det bättre. Det är därför det inte är konstigt att vi identifierar singelliv i enlighet med dess villkor och konkreta detaljer. Även om det är en inofficiell klassificering så verkar det som en ganska komplett kompilering.
Om vi därför blickar tillbaka eller observerar vår nuvarande situation, kanske vi kan se oss själva reflekterade i en eller fler av dessa grupper. Det har hänt mig, men du då?
Det finns vissa dagar när platserna vi besöker är fyllda med personer som är dränkta i hav av negativa känslor. En av dem är är arbetsplatsen. Oavsett om vi är ansvariga för ett lag eller är chef för företaget, är det vår plikt att försöka höja humöret hos dessa människor. Men hur influerar man andra på det sättet? För att göra det måste du känna till konsten att motivera andra.
Även om det vid första anblick är oersättligt för oss att fokusera på oss själva – det är omöjligt att motivera andra om vi inte själva är motiverade – men som garanter för gruppens prestationer är det alltid viktigt att vara uppmärksam på känslorna som råder inom den. Låt oss inte glömma att gruppens motivation är starkt kopplad till de dominanta känslorna i den.
”Att samlas är en början. Att förbli tillsammans är framgång. Att arbeta tillsammans är framgång.”
-Henry Ford-
Förbättra interaktionen med ditt lag
Vill du få ut det mesta av personerna omkring dig? Vill du driva dem framåt eftersom du vet vad de har att erbjuda? Har de saktat ned dig och börjat ta steg bakåt? Om så är fallet börjar de väntade resultaten röra sig bort från de önskade. Ett projekt kan nekas, ett familjeproblem kan konstant ockupera våra tankar…
Konsten att motivera identifierar svårigheterna som kan uppstå – vilket är oundvikligt i alla projekt – och som måste konfronteras. För att denna identifiering ska vara möjlig och precis är bra kommunikation ett måste. En interaktion baserad på respekt men som stimulerar bestämdheten och uttrycket av åsikter.
Som chefer kommer vi inte alltid ha rätt. Personerna som arbetar för oss kan se hur saker utvecklas ur olika perspektiv. Därför är det positivt att alla åsikter kan höras, så att alla känner sig delaktiga i projektet. Att lyssna på vad andra har att säga eller vad de tycker kommer tillhandahålla oss som chefer med annorlunda synvinklar på problemen som uppstår. Perspektiv som vi aldrig annars skulle ha fått.
Att motivera andra gör man ”på plats”
Är det logiskt att skälla ut ett barn för något busigt han gjorde igår? När det kommer till konsten att motivera andra gäller precis samma sak. Motivationen bör ske just när den behövs. Som ansvariga för laget måste vi därför alltid hålla utkik efter de korta tillfällen när vårt ingripande som inspiratörer kan ha som störst effekt.
”Motivation är hjärnans bensin.”
-Anonym-
Håll ögonen öppna, annars kanske du inte kan se vad som fungerar och vad som inte gör det. Ge verbal uppmuntran så att det registreras. Kom ihåg att etablerandet av ett typ av register kommer hjälpa ditt lag att ta hänsyn till stegen du tar, och kommer betona vad det har kostat er att nå ett visst mål. Detta kommer ha en positiv effekt på lagets motivation såväl som din egen.
Ge andra utrymme
Motivation är inte samma sak som att pressa. Ibland blandar vi ihop dessa två termer, och det är därför vi inte får resultaten vi väntat oss. Som lagets ledare är det du som är ansvarig för att fastställa stegen som måste tas. Du sätter riktlinjerna som måste has i åtanke och takten ni alla måste arbeta för att nå det uppsatta målet.
När allt detta är klart måste du ge personerna i ditt lag lite utrymme. Låt dem etablera sina egna arbetsutrymmen och möta milstolpar på ett sätt som passar dem. Låt dem anstränga sig och hålla andan på topp. Titta in och ge dem hjälp när de fastnar, men utan att sätta för mycket press på dem genom konstanta påminnelser om vad som redan borde ha blivit gjort.
Ett lag jobbar mot ett gemensamt mål, och varje medlem bör vara ansvarig för sina egna uppgifter. Om du som arbetare vet vad du har att göra och har en milstolpe, kommer du troligen känna dig motiverad. Men om du utöver allt detta ansvar har en ansvarig person som kväver dig, som påminner dig om milstolpar, jagar dig med frågor om framstegen, inte påpekar de bra sakerna och endast fokuserar på de negativa… kommer det göra dig mindre motiverad som arbetare.
Ta kreativa åtgärder
Fysisk och mental utmattning kan vara kontraproduktiva för konsten att motivera andra. Det är därför det är nödvändigt att vrida ur ditt sinne och även tillåta det att vila på samma gång. För ofta blir arbete som tortyr. Men genom att hantera vår mentala energi på rätt sätt kan vi lyckas gör det till en rolig upplevelse.
För att nå denna punkt är det ett måste att skapa kreativa små guldpiller som låter oss ha roligt på jobbet. Givetvis utan att skjuta våra ansvar åt sidan.
Så vad kan vi göra? Ett bra exempel är att ta en paus på tio minuter, lägga allt åt sidan och ta en kopp kaffe. Du är chefen för laget och du vet att deras prestationsförmåga inte kommer sänkas av en stunds avslappning – raka motsatsen faktiskt. Att släppa taget och rensa sinnet är väldigt positivt. Det gör att vi kan befria oss från spänningar, interagera och skratta med varandra, vilket vi säkerligen behöver.
En annan kreativ åtgärd kan vara att föreslå en runda skämt och historier under fem minuter, eller en snabb tupplur. Du behöver inte ens gå någonstans. Vid ditt eget skrivbord, på din arbetsplats, kan du låta dig själv ha roligt och spontant vila för att återhämta styrka och känna dig fräschare. Om vi utövar denna vana korrekt kommer den även erbjuda bra gruppmiljöer och ge oss information om hur alla medlemmar mår, bortom de arbetsmässiga aspekterna.
”Det spelar ingen roll hur många gånger du begår ett misstag eller i vilken fart du gör framsteg. Du ligger fortfarande långt före personerna som inte ens försöker.”
-Tony Robbins-
Lyckligt lag, lycklig chef
Kommunicera med laget. Visa intresse för sakerna som drabbar personerna som utgör ditt lag. Ge dem utrymme och rastscheman. Detta är väldigt viktigt inom konsten att motivera. Vad är vårt mål? Att du ska kunna ha roligt med något som kräver en stor mängd allvarlighet och hängivelse.
Det verkar omöjligt, men det är det inte. Dessa små rekommendationer kommer hjälpa ditt lag och du att vara förberedda på att tackla nästa projekt med all er styrka.
”Ta ditt brustna hjärta och gör det till konst.” Det var frasen Meryl Streep avslutade sitt fantastiska tal med när hon mottog en välförtjänt Golden Globe. Det varade i strax över en minut, och hennes ord blev till konst.
Vi vill inte tala om det sanna syftet med detta tal eller vem det var riktat mot. Som vi redan vet tvekade inte president Donald Trump att publicera ett svar. Ett svar som, inte oväntat från en sådan karaktär, inte levde upp till den moraliska kvaliteten hos veteranskådespelerskan.
”Respektlöshet bjuder in respektlöshet. Våld föder våld. Och när de mäktiga använder sin position för att skrämma andra, förlorar vi alla.”
-Meryl Streep-
Vi vill fördjupa oss i den sista delen av talet. I den fras som, i form av en epilog, perfekt summerar en princip av övervinnande och absolut personlig tillväxt. ”Ta ditt brustna hjärta och gör det till konst.” Denna fras var faktiskt ett råd som Carrie Fisher gav Meryl Streep för en tid sedan.
Alla vet inte att det bakom bilden av Prinsessan Leia gömde sig en modig kvinna. En krigare som tacklat beroende, bipolär sjukdom och en kontinuerlig kamp att bryta sig in i Hollywood som en manusförfattare. Carrie Fisher uppmärksammade något som hennes mor – den fantastiska Debbie Reynolds – hade lärt henne.
Konst, i alla dess former och uttryck, är ett fantastiskt sätt att befria känslor, att läka brustna hjärtan. Och inte bara det – konst hedrar oss som människor genom att låta oss ge det bästa av oss själva för att kunna dela det med andra.
Vi bjuder in dig att reflektera över detta.
Konst som rening, som uttryck och skönhet
Meryl Streeps tal ville inte bara kritisera den nyvalde presidenten utan att nämna hans namn; målet var även att beröra något annat: krisen av värderingar som landet för tillfället lever i. Ett land som på grund av ett visst etablissemang glömmer en väldigt konkret aspekt. Konst är inte bara underhållning. Konst är en kultur, det är mångfaldens magi, frihetens magi och ett medium med vilket arv och gemensamt lärande skapas.
Konst är dessutom terapeutiskt. Alla har vi nog fler än en film eller bok som kom till oss just i rättan tid, vid en tidpunkt när vi behövde dem som mest. Men många av oss är inte bara mottagare av konstvärlden. Vissa av oss använder det som ett medium att uttrycka oss med, som en form av rening. Som ett magnifikt instrument som ger röst till våra känslor, som expanderar vår frihet och som i sin tur berör andra.
Aktiv konst, det artistiska uttryck som utövas genom ens händer och kropp, har läkande egenskaper. Ett exempel, lika illustrativt som det är härligt, kan ses i filmen ”Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke” (1995). I denna film berättar man om flera olika kvinnors liv. En av dem har en väldigt specifik vana. Varje gång hon är besviken, sviken eller ledsen tar hon sönder ett glas, en kopp eller en tallrik.
Senare plockar hon försiktigt upp bitarna av glas eller keramik, och klistrar upp dem på en vägg. Efter några år insåg hon att hon skapat ett konstverk värdigt att beundra. På den färgglada väggen, kaotisk och mångfaldig, dolde sig hennes brustna hjärta, förvandlat till konst.
Konst som en form av empati
Låt oss gå tillbaka till Meryl Streeps tal. I hennes ord påminde hon oss igen om att konstvärlden och empati är kopplade på ett fantastiskt sätt. Om det finns en dimension som slår starkt inom hjärtat hos varje person som är kopplad till konstvärlden, oavsett om det är tolkning, musik, poesi, måleri eller författande, är det otvivelaktigt empati.
”Konst är ett uttryck från en själ som vill höras.”
Därför tvekade Meryl Streep inte att säga att hennes ”hjärta var brustet”. Speciellt när hon såg den nya presidenten håna en journalist från New York Times. Denna journalist, Serge Kovaleski, lider av motoriska brister på grund av en medfödd sjukdom.
Efter det finns det faktiskt något vi inte kan låta gå obemärkt förbi. Konstvärlden och affärsvärlden, som den nya ledaren i Vita huset kommer från, kommer från två motsatta sidor. Vi kan inte ignorera att orden ”empati” och ”känslomässig intelligens” kategoriseras under kategorin ”innovation” i affärsvärlden. Så de är okända dimensioner och ansågs fram tills nyligen vara värdelösa eller helt oproduktiva.
För att avsluta är det vårt öde att leva genom märkliga, komplexa och väldigt motsägande tider. Därför får vi inte glömma de fantastiska och tröstande kanaler som erbjuds av konstvärlden. De är en form av uttryck såväl som en koppling till våra och andras känslor.
Konst gör oss mer mänskliga och skapar extraordinära personer, såsom Meryl Streep.
Här kan du titta på hennes tal.
Bland alla strategier som används för att minska de fysiska effekterna av stress är Jacobsons progressiva muskelavslappning en av de mest effektiva. Om vi utövar den regelbundet kan den bli ett värdefullt verktyg för att progressivt bli av med muskelspänningar.
Något intressant med denna teknik, som skapades av Edmund Jacobson 1920, är att när vi väl lärt oss den, blir den omedelbart till en fantastisk resurs att ha i bakfickan, till ett verktyg som vi kan använda när som helst när vi behöver lugn i en stressig situation.
”Spänning är den du tror att du borde vara. Avslappning är den du är.”
Situationer så pass vanliga som prov i skolan, en konferens eller en jobbintervju kommer nästan alltid få våra hjärnor att skicka ut alarmsignaler, vilket omedelbart orsakar muskelspänningar, magont, skakningar, torr mun och de inkräktande tankar som är kapabla att beröva oss på styrka och effektivitet är vi behöver slutföra en uppgift.
Jacobsons progressiva muskelavslappning låter oss fokusera all vår uppmärksamhet på en serie muskelövningar som sakta men säkert kommer lindra spänningarna, och framförallt de störande idéer som producerar obehag och hjälplöshet.
I följande artikel vill vi förklara hur du använder denna teknik i ditt dagliga liv.
Jacobsons progressiva muskelavslappning och dess koppling till terapi
Alla har vi drabbats av stress då och då, eller kanske genomlever vi en fas av kontinuerligt och ihärdig ångest. De goda nyheterna är att du kan bli av med denna ångest, de dåliga att du måste applicera denna teknik konstant. Innan du ger dig in ska vi ge dig tre punkter att ha i åtanke:
- Personer som lider av intensiv stress karaktäriseras av ett hyperaktivt sinne.
- Dessa tankar kan inte alltid kontrolleras, och som en konsekvens kan inte vårt beteende heller göra det.
- Sakta men säkert och nästan utan att märka det hamnar vi i en ond cirkel som karaktäriseras av fysisk och mental utmattning, en känslomässig blockering, dåligt humör, ångest och oförmågan att lösa problem.
”Det finns ingen stress i världen, endast personer som tänker stressiga tankar och sedan agerar på dem.”
-Wayne Dyer-
Jacobsons progressiva muskelavslappning som en strategi innan terapi
Låt oss ta en titt på ett exempel för att förstå användbarheten av Jacobsons progressiva muskelavslappning. Michael är en neurolog, en utmärkt expert som lider av ångestattacker varje gång han går till konventioner, seminarier eller konferenser och måste tala inför publik.
Terapeuten han går till har hjälpt honom att utöva Jacobsons progressiva muskelavslappning för att kunna tackla sin paralyserande rädsla och starkt emotionella situationer där han blir helt blockerad.
När en person kan nå en hyfsad punkt av lugn kan den psykologiska terapin börja för denna patient, där man lär honom bra strategier för att hantera rädsla, personlig säkerhet och att tala.
Strategin som skapades av Edmund Jacobson låter oss alltså nå ett tillstånd av mentalt lugn genom muskelavslappning. När vi lyckats nå denna inre jämvikt är det dags att omstrukturera våra tankar, byta fokus och lindra våra rädslor.
Hur man utför Jacobsons progressiva muskelavslappning
Utöver att vara en fantastisk strategi för att kanalisera ångest och minska stress, är denna teknik även fördelaktig för hälsan: den sänker blodtrycket, främjar djupare och mer uppfriskande sömn samt minskar anfall hos personer med epilepsi.
”Hälsa och välmående är en plikt, annars kan vi inte hålla sinnet starkt och klart.”
-Buddha-
Det finns dock en aspekt vi bör tydliggöra: denna teknik kräver övning innan du gagnas av den. Dess fördelar kommer nås snabbare varje gång och blir mer effektiva ju längre vi utövar den. Följande kommer förklara hur man gör.
Avslappningssekvensen
Det första du ska göra är att hitta en bekväm position, ta av dig skorna och se till att kläderna inte begränsar dig. Placera händerna på knäna och påbörja denna enkla avslappningssekvens:
- Händer: gör en hård knytnäve tills du känner spänningen. Håll denna position i tio sekunder och slappna sedan av ett finger i taget.
- Axlar: detta är väldigt enkelt, för du behöver bara rycka på axlarna upp mot öronen tills du känner spänningen. Håll i fem sekunder och släpp samtidigt som du känner dem slappna av. Upprepa fem gånger.
- Nacke: härnäst ska du sänka hakan mot bröstet i några sekunder och sedan slappna av.
- Mun: öppna nu munnen och sträck ut tungan så långt du kan och håll den där i tio sekunder. Slappna av, varpå du istället för att sticka ut tungan trycker den mot ovansidan av gommen. Känn spänningen och slappna av.
- Andning: vi kommer fortsätta avslappningen med en enkel andningsteknik. inhalera i fem sekunder, håll i sex sekunder och andas ut i sju sekunder. Väldigt enkelt.
- Rygg: med axlarna vilande mot en stolsrygg för du kroppen något framåt så att ryggen är böjd. Håll denna position i tio sekunder och slappna sedan av.
- Fötter: vi ska avsluta sekvensen genom att fokusera på fötterna. Sträck på tårna som om du försökte stå på tå. Notera spänningen och håll i tio sekunder, varpå du släpper och känner avslappningen.
Det är nödvändigt att utöva denna enkla sekvens dagligen genom att avvara lite tid när det är lugnt och tyst, eftersom det kommer främja ordentlig muskelavslappning som kommer sammankoppla med sinnet och göra det lugnt och avslappnat. Det kommer även hjälpa oss att bli medvetna om nuet och vår nuvarande behov. På så sätt kan progressiv muskelavslappning fungera och bli vår bästa strategi för att konfrontera stressiga situationer.
Psykologisk första hjälpen är nödvändigt i olika situationer. Det krävs till exempel när katastrofala saker inträffar, när en person faller offer för något hemskt eller när en okontrollerbar kris bryter ut. Precis som med fysisk första hjälpen är det bra att känna till de grundläggande principerna hos psykologisk första hjälpen.
Givetvis är experter inom mental hälsa de som är mest kvalificerade att tillhandahålla psykologisk första hjälpen, men ibland kräver situationen att vi agerar snabbt. Därför är det viktigt att alla känner till hur man gör.
”Känn till för att förutse, förutse för att skydda.”
-Alfredo Perez Rubalcaba-
Målet med psykologisk första hjälpen är att minska det känslomässiga lidande som orsakas av traumatiska händelser och ta hand om människor så att de kan återfå förmågan att konfrontera sina problem. Att tillhandahålla inledande vård är vitalt för att upplevelserna inte förgör dem.
Grundläggande principer i psykologisk första hjälpen
När man ger denna typ av vård till någon som behöver det bör man känna till de fem grundprinciperna. Givetvis bör denna typ av ingripande endast göras om det inte finns en kompetent expert till handa. Det är dock vitalt att begränsa effekterna av något traumatiskt. De fem grundprinciperna är:
- Tillåt yttrandefrihet: försök inte fokusera konversationen på vad som hände; låt personen uttrycka sig som denne vill. Det behöver inte vara en konversation och du behöver inte ens förstå vad personen säger. Vad offret behöver är att känna att du finns nära.
- Ansvarsfullt lyssnande: offret behöver inte råd, och än mindre läxas upp. Om du inte är en expert inom mental hälsa är det bäst att begränsa dig till att lyssna och endast ingripa för att uppmuntra personen att uttrycka sig. Det är inte tillfälle att bli bossig, utan att bara vara där.
- Visa acceptans: du bör vara redo att acceptera allt offret har att säga. Det är till och med möjligt att han kommer fälla märkliga kommenterar som inte har med situationen att göra. Säg till honom att han inte är galen som inte känner någon rädsla när något katastrofalt har hänt eller sorg när en närstående dött.
- Fostra förtroende och empati: låt offret veta att det kan lita på dig, att du finns där för att ge stöd och hjälp. Påpeka framförallt att du har har som syfte att döma personen eller det som hände, utan endast ge stöd.
- Tillhandahåll information: Det är viktigt att du har all information du behöver tillgänglig. Oavsett om det är en lista över de som skadats eller att veta vem deras läkare är. Fram tills att en expert anländer är det bäst om du bara är dig själv, eller personen som tillhandahåller första hjälpen eller upprätthåller kommunikationslinjer mellan personen och resten av världen.
Protokoll för psykologisk första hjälpen
Precis som att det finns protokoll att följa vid fysisk första hjälpen finns det även sådana rutter att följa i fall med psykologiska nödsituationer. Stegen som bör tas har inte etablerats arbiträrt. De är resultatet av erfarenhet från experter som har hängett tid åt att studera effekterna av olika typer av ingripanden i nödsituationer. Nedan ska vi lista protokollen:
- Etablera kontakt och närhet: detta inkluderar att presentera dig själv (om du inte känner offret), berätta varför du är där, bjuda in personen att sätta sig ned och försäkra denne om att deras sekretess kommer respekteras.
- Erbjud säkerhet och lindring: innan allt annat bör du säkerställa den fysiska säkerheten. Se först till att personen befinner sig bortom hotets räckvidd, varpå du berättar vad du tänker göra. Se därefter till att personen känner sig bekväm och att denne inte har några fysiska skador som kräver omedelbar uppmärksamhet. Om de har skador ska du försöka ta hand om dem.
- Stabilisera: vårt mål är att försäkra att offret inte stänger ned alla sina kommunikationslinjer, utan lämnar en öppen, även om den är liten. Om hon är väldigt upprörd ska du be henne att titta och lyssna på dig. Visa henne att du vill hjälpa. Uppmuntra henne att andas djupt tills hon lugnat ned sig.
- Sammanställ information: detta inkluderar att be offret att berätta hur hon känner sig, vad hon vill ha och vad hon behöver. Ge henne tid om hon inte vill prata; låt henne bara veta att du finns där. Kolla hennes medicinska tillstånd och kom ihåg att många offer befinner sig i chocktillstånd som inte bara kopplar bort dem från omgivningen, utan även gör dem inkapabla att känna fysisk smärta som i annars skulle uppleva starkt. Det är även vanligt att någon som varit med om en tragedi och är medveten om behovet av medicinsk vård inte är villiga att söka upp denna vård själva.
- Erbjud praktisk assistans: baserat på den sammanställda informationen ska du skissa fram en grundläggande handlingsplan och sedan agera efter den. Du bör kontakta de tjänster offret behöver, notera dennes behov och uppfylla alla möjliga av dessa.
Psykologisk första hjälpen bidrar till att minimera effekterna av en kris. Din huvudsakliga roll är utan tvekan att se till att offret får den vård denne behöver från en expert. Ditt arbete är begränsat till ”den nuvarande stunden” och bör tillhandahållas och förstås på det sättet. Nyckeln är att vara en förbindelse.
Det händer. Vi har automatisk misstro för en person utan att känna denne väl. Det är som en inre röst som viskar ”gå härifrån”, som en kall vind som knuffar oss i motsatt riktning, vägledd av vår instinkt och med alarm som ljuder.
Denna typ av känsla smeker ytan av vårt sinne, nästan som ett kallt finger längsmed ryggraden. Det är inte något övernaturligt, det är inte att sia och inte heller en vis ”radar” i våra gener från våra förfäder. I verkligheten är det helt enkelt en överlevnadsmekanism.
Att misstro allt och alla på grund av rädsla för att begå ett misstag igen kommer hindra oss från att leva livet till fullo.
Det står dock klart att denna inre röst ibland sviker oss, att det första intrycket inte alltid är rätt och att det finns de som syndar kontinuerligt genom att förlita sig på denna påstådda instinkt. Men om det finns något vår hjärna förbereder sig på så är det att förutse risker, och på grund av det kan vi undvika fysiska och psykologiska faror.
Det är då den yttrar ett subtilt eko i vårt undermedvetna som säger åt oss att ”gå”, vilket kan tolkas som automatisk misstro i vissa situationer.
Du påminner om någon som sårade mig
Elena är 32 år gammal och tar tillsammans med sin make deras son till en hjärtläkare för barn. Sonen är fem år gammal och lider av en hjärtsjukdom som kräver medicinska undersökningar varje kvartal. När de kommer in i undersökningsrummet sträcker läkaren fram handen och börjar lära känna barnet.
Elena känner något konstigt när hon nära betraktar läkaren. Det finns något med honom som hon inte gillar. Hans sätt att le gör henne obekväm – det är ett falskt och lömskt leende. Hon gillar heller inte sättet han skojar med hennes son, hur han rör sig, hur han andas och till och med hur han kammar håret: bakåtslickat.
Under det 20 minuter långa besöket lyssnar denna mamma knappt på vad läkaren säger till dem; det behöver hon inte. När de går därifrån säger hon till och med till sin make att de ska byta läkare omedelbart. Detta besök kommer upprepas, men med en annan person, en annan hjärtläkare.
När hennes make frågar varför säger hon bara ”han verkade inte pålitlig”. Han säger inget annat, utan litar på hennes åsikt och går med på att leta efter en annan läkare. Men Elena håller den verkliga anledningen för sig själv. Denna kvinna döljer en liten bit av hennes liv som hon inte vågar avslöja för honom…
När hon var nio år gammal separerade hennes föräldrar, och hon bodde med sin mamma och hennes pojkvän. Två månader efter att de flyttat ihop började mannen med det vaxliknande leendet och bakåtslickade håret att behandla dem illa. Efter ett år slutade hennes mamma lämna huset; det var en mörk mardröm med smaken av tårar som hon inte ville komma ihåg, som endast tog slut när hon berättade för sina lärare i skolan om allt hon gick igenom.
Vi har automatisk misstro eftersom amygdala fortsätter att reglera vårt beteende
Det är väldigt troligt att hjärtläkaren de träffade var ett oklanderligt proffs och en exceptionell person. Men kvinnans hjärna identifierade honom som hotfull på grund av de traumatiska upplevelser hon genomlevt. Vad vi stöter bort, allt vi undviker och som gör oss obekväma säger mycket om oss – det definierar oss.
Vår livresa integrerar besinningslöst sig självt i vårt undermedvetna och i de hjärnstrukturer som associeras med emotionellt minne, i hippocampus till exempel. Men människor har en region i sina hjärnor som reglerar varenda av våra snabba beslut: amygdala.
Alla dessa ”invärtes” reaktioner som vi upplever i våra liv och som manar oss att fly eller undvika saker finns i de djupaste delarna av vår temporala glob. Handlingarna vi tar baserat på dem är inte rationella, utan helt enkelt ett motoriskt svar som är obevekligt och automatiskt: överlevnadsinstinkten.
Bör vi lyssna på den inre röst som säger åt oss att fly eller misstro?
Något som psykoterapeuter vet mycket väl är att personen som inte låter sig bli kidnappad av makten hos amygdala är något som har utvecklat tillräcklig självkontroll för att inte leva i rädsla. Men betyder det att vi inte bör lyssna på den inre röst som ibland manar till automatisk misstro av någon eller något?
”Det enda som verkligen är värdefullt är intuition.”
-Albert Einstein-
Följande är fakta som du kan reflektera över:
- Daniel Goleman förklarar i ”Brain and Emotional Intelligence” att varje naturlig reaktion där vi upplever rädsla eller ångest är reglerad av amygdala. Att ignorera denna känsla eller tysta den är inte rekommenderat, precis som det heller inte är rekommenderat att vi låter oss själva bli ledda av den.
- Det rätta att göra är att seriöst överväga denna röst. Alla studier som är kopplade till det sjätte sinnet säger att personer som lyssnar på sin magkänsla eller känslor som skickats direkt från deras undermedvetna eller primitiva strukturer såsom amygdala tenderar att få rätt svar.
- Det finns en konkret anledning till detta: att lyssna innebär inte att lyda, utan att korrekt analysera och reflektera.
Om vi inte gillar någon är det på grund av en serie konkreta anledningar, och dessa anledningar är kopplade till oss. Kanske eftersom personen påminner oss om någon vi kände tidigare och denne följer samma mönster, eller kanske för att personens värderingar inte stämmer överens med våra, eller kanske för att våra erfarenheter har lärt oss att veta vilka som är pålitliga och inte.
Hur det än ligger till är det enda vi bör göra att inte låta oss bli överkörda av rädsla, för detta är en automatisk misstro som kommer fortsätta. Alla intelligenta reaktioner har en fantastisk motsvarighet i intuition och reflektion.
Använder vi oss av dessa?